Därför denna blogg :)
Jag heter Elis och är en älg. En kall höstnatt när jag var 3 år tappade jag bort min mamma. Jag la mig under ett träd och försökte sova. Några timmar senare vaknade jag av att en liten människoflicka kliade mig bakom örat. Flickan berättade för mig att hon hette Lova och var åtta år. Lova berättade att hon förstod att jag var ensam och att hon skulle hjälpa mig. Jag gick med henne till hennes hus och där i en liten röd stuga bodde Lova med sin mamma, pappa och deras hund Tore. Lova var så snäll. Jag fick till och med, tro det eller ej, komma in i stugan och sova mellan hennes säng och den varma brasan. Lovas mamma och pappa såg alltid till att jag fick mycket mat och vatten. Ibland var det kanske lite väl generösa med maten så jag har kanske blivit lite "rund om magen" som Lovas mamma brukade säga. Men undrar ni säkert hur i all världen det kommer sig att en älg kan skriva? Det var så att Lova kunde ju prata med mig så att jag förstod men jag kunde inte säga något till henne. En älg kan inte prata människospråk hur mycket man än försöker. Detta tyckte både jag och Lova var tråkigt så Lova började undervisa mig. Lova lärde mig läsa och skriva. Allt som Lova fick lära sig i skolan berättade hon för mig när hon kom hem. Åren gick och jag kunde berätta mer och mer om mig själv för Lova. Jag var också väldigt gnag över att kunna fråga henne om hur hon mådde och tänkte och tyckte. Så nu är jag Elis älg, älgen som kan läsa och skriva! Det är jag stolt över.
Nu har det gått tio år sedan Lova hittade mig i skogen och då börjar en älg bli vuxen när han är så pass gammal. För några veckor sedan skrev jag och berättade för Lova att jag skulle vilja se mig omkring i världen.
( jag vill se vad som finns bortom skogarna och över haven. Jag skulle vilja träffa nya djur och människor. Jag tror man kan lära sig mycket av världen. ) Skrev jag.
Lova tyckte det lät som en jätterolig ide och började packa väska med mat. Jag lovade Lova att skriva till henne och berätta hur min resa gick. Och därför har jag öppnat en blogg på internet så att Lova lätt skall kunna följa min resa och se vad som händer.
Strax efter att jag började gå hittade jag Backa skola som ligger precis intill skogen. Jag stannade och kikade lite på dom. De verkade vara så snälla och goa, precis som Lova. Det såg så härligt ut när de lekte på skolgården. Jag har även uppe från skogen lyckas kika in i klassrummet och sett att de också har väldigt roligt där efter som de får lära sig läsa, skriva, räkna och mycket annat.
När jag stod här i skogen och tittade ner på klass 1-2 kom en tjej förbi och ryckte mig i svansen. Hon sa art hon hette Therese Palm och undrade vad jag gjorde. Som tur va hade jag tagit med mig papper och penna så jag började skriva och berätta för henne. Therese berättade att hon kände klass 1-2 och att hon också skulle ut och rese. Vi bestämde oss för att åka tillsammans.
Jag kom på att klass 1-2 vill säkert också se hur det ser ut i andra delar va världen. Därför skickade jag ett brev till dom med min historia och adressen till min blogg så de också kan gå in och se på bilder, ställa frågor eller bara säga hej. Jag älskar att få nya kompisar!
